• Articles
• admin

i en av deras låtar, textförfattaren av Sanctus Real muses att han har sett Jesu ansikte på glasmålningar och avbildas på tusen olika sätt, men han undrar fortfarande hur Jesus är. I studierna av Jesus, det finns många olika skildringar av Jesus inom kanonisk Jesus litteratur och apokryfisk Jesus litteratur lika. Inför så många skillnader i konton, förståeligt kan det finnas en önskan att söka en enda, konsekvent bild av Jesus över alla källor. Syftet med denna uppsats är dock inte att upptäcka en Jesus som ligger till grund för alla texter. Målet är att förstå att varje källa om Jesus är ett ’porträtt’ och som sådan, varje källa är unik. Specifikt syftar denna uppsats till att analysera och förstå det unika perspektivet eller det unika ’porträtt av Jesus’ som Johannesevangeliet målar för sina läsare. Det finns särskilt tre egenskaper som kommer att diskuteras som unika särdrag i Johannes evangelium – de uttryckliga påståenden om Jesu gudomlighet, den mycket tolkande skrivstilen och textens inre fokus.

Johannesevangeliet

Johannesevangeliet är ett av de fyra evangelierna i Nya Testamentet om den kanoniska kristna traditionen. Eftersom Johannes evangelium är ”kanoniskt” betraktas det nu till stor del som en normativ kristen text för många kristna, vilket framgår av populariteten hos verser som Joh 3:16, ”för Gud älskade så världen att han gav sin enda son, att den som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv (NIV)” och Joh 14:6, ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern förväntar sig genom mig (NIV).”Bevis tyder dock på att Johannes evangelium inte mottogs så varmt av mer ”ortodoxa” eller vanliga kristna samhällen när det först skrevs och cirkulerades. Detta kommer att diskuteras ytterligare i uppsatsen som en del av en diskussion om författarens ’inre fokus’.

även i dagens kanoniska tradition har dock läsare av Johannes evangelium märkt betydande skillnader mellan Johannes evangelium och evangelierna i Markus, Lukas och Matteus. Detta har lett till ’gruppering’av Markus, Lukas och Matteus som synoptiska evangelier (’att ses tillsammans’) medan Johannes evangelium ofta kallas’ andligt evangelium ’ (Nickle, 2001). Den första delen av denna uppsats föreslår att utforska några betydande skillnader mellan denna ’andliga’ Johannesevangeliet och synoptiska evangelierna. Dessa inkluderar skildringen av Jesu gudomlighet och den mycket tolkande skrivstil som författaren använder.

Jesus och hans gudomlighet

i Johannes evangelium är påståenden om Jesu gudomlighet tydliga från början. Prologen börjar med, ” i början var Ordet, och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud. Han var med Gud i begynnelsen ” (Joh 1:1) och senare, ”Ordet blev kött och gjorde sin bostad bland oss”(Joh 1:14). I de judiska skrifterna var Guds ”ord” en metafor för Guds kreativa kraft och verkar ibland existera oberoende av Gud (Stanton, 1989: 114; Need, 2007:7). Till exempel i Ps 33:6 beskrivs himlen som gjord ’av Herrens ord’ (Need, 2007: 7). Genom att likställa Jesus som Guds ’ord’ i prologen, författaren är i huvudsak göra mycket betydande påståenden om Jesu gudomlighet från början – Jesus är från Gud (Joh 1:14) och är Gud (Joh 1:1). På så sätt fastställer prologen uttryckligen vad det” korrekta perspektivet ”handlar om Jesu gudomlighet och fungerar som en” lins som läsaren är avsedd att se de kapitel som följer ” (Stanton, 1989: 113).

explicita påståenden om Jesu gudomlighet görs inte bara i prologen, Jesus själv gör påståenden om sin egen gudomlighet genom en serie ”Jag är” – ord. Detta står i kontrast till de synoptiska evangelierna där Jesus ”sällan gör uppenbara påståenden om sin egen betydelse men fokuserar på lärorna om Gud” (Stanton, 1989: 105). Jesus i Johannes evangelium använder emellertid” jag är ”uttalanden som liknar det sätt som Gud uppenbarar sig själv som” jag är ” i den judiska litteraturen. Således är Jesu användning av” Jag är ” – ord i Johannes evangelium ett tydligt uttalande att Jesus erkänner sig själv som Gud och önskar att andra ska ha samma erkännande. Ett exempel är i Getsemane där Jesu fångare ber om en Jesus från Nasaret. Jesus svarar:” Jag är han ” (”Jag är” på hebreiska) där hans fångare faller till marken. Till skillnad från de synoptiska evangelierna där Jesu ära avslöjas relativt sent med Transfigurationsscenerna, är Jesu ära närvarande från början vid prologen och med uttalandena om ”jag är”.

mycket tolkande

en annan särskiljande egenskap hos Johannes evangelium är dess symbolik som är en bidragande faktor till varför Johannesevangeliet ofta kallas ett ’andligt evangelium’. Koester (1998) konstaterar att Jesu diskurser är konstruerade av författaren som en samling av Jesu ord, men som en tolkning av dem. Till exempel i John 3:3 Jesus säger till Nikodemus: ”jag säger er sanningen, ingen kan se Guds rike om han inte är född på nytt.”Nikodemus frågar sedan om hur man fysiskt kan återfödas igen vilket ger Jesus möjlighet att förklara sin åsikt för resten av kapitlet. Dessa förklaringar är ofta ganska långa och verkar vara mer som monologer eller avhandlingar än berättande (Stanton, 1989). Fredriksen (1998: n. p.) anteckningar, ”Jesus i Johannesevangeliet är svårt att rekonstruera som en historisk person, eftersom hans karaktär i evangeliet är i full röst ger mycket utvecklade teologiska monologer om sig själv”.

den tolkande karaktären av Johns skrivstil är också tydlig i vad White (1998) beskriver som ’Guds Lamm’ – motiv. Mycket tidigt i evangeliet ser Johannes Döparen Jesus och Han förkunnar: ”se, Guds Lamm, som tar bort världens synd!”(Joh 1: 29). Sedan, genom evangeliet, upprepas Jesus som ett Påsklamm och som påskmåltiden. Följaktligen äter Jesus inte en påskmåltid eftersom han är påskmåltiden och hans korsfästelse är under påsken. På detta sätt gör författaren ett tydligt ”teologiskt uttalande om betydelsen av Jesu död” (White, 1998: n.p). I likhet med prologen verkar författaren mindre intresserad av att samla Jesu berättelser och mer intresserad av att presentera symboliska tolkningar av deras betydelse och betydelse.

inåt fokus

de flesta forskare tror att Johannes evangelium skrevs specifikt för författarens gemenskap som ofta kallas ’Johannine community’. Analys av texten antyder att denna Johannine-gemenskap var en trosgemenskap av Jesus-anhängare som kände sig uteslutna från den judiska synagogen, andra Jesus-samhällen och världen i allmänhet. Ett exempel på samhällets inre fokus är att ge det ’nya budet’ av Jesus. I Johannes evangelium är det nya budet exklusivt, anhängare ska ”älska varandra” i sitt samhälle (Joh 13:34). I de synoptiska evangelierna utvidgas dock budet att älska till att omfatta kärlek till grannar, fiender och utlänningar (betrakta de ’barmhärtige samariten’ liknelserna). Frånvaro av diskurser om äktenskap, skilsmässa och andra samtida frågor kan också föreslå att Johannine-samhället var mer bekymrat över frågorna om sammanhållning och identitet i deras samhälle (Stanton, 1989).

varför hade Johannine-samhället ett sådant inre fokus? Forskare föreslår att Johannine-samhället kände sig bortse från Jesus-samhällena i norra Palestina. Callaham (1998:NP) föreslår att anledningen till att Johannes evangelium skiljer sig från de synoptiska evangelierna är att evangelierna skrevs från ”olika synvinklar och olika skikt av Palestinskt samhälle”. Det verkar som om det Jerusalem-baserade Johannine-samhället kände sig isolerat och bortse från de norra Palestinska Jesus-samhällena runt Galileen som använde de synoptiska evangelierna. Således, i de synoptiska evangelierna, börjar Jesu tjänst i Galileen och Jesus tillbringar majoriteten av sin tjänst. Men i Johannes evangelium börjar Jesus sin tjänst i Jerusalem och verkar tillbringa mer tid i Jerusalem än i Galileen. Detta kan förklara det unika med vissa karaktärer, såsom Nikodemus och den samaritiska kvinnan vid brunnen, som inte finns med i någon av de synoptiska evangelierna. Tvister mellan samhällen i den judiska traditionen var inte ovanliga och varje evangelieförfattare skrev för sitt ”sociala skikt av människor och deras oro” (Callaham, 1998; Fredriksen, 1998).

under hela Johannesevangeliet finns det också bevis på en intensiv fiendskap mellan ’judarna’ och Jesus. Fredriksen (1998: n.p.) föreslår att Johannine-samhället var i färd med att ”utveckla sin egen identitet gentemot synagogen tvärs över gatan”. I flera fall kritiserar Jesus hårt judarna som får dem att plocka upp stenar och försöka stena honom. Kärnan i striden mellan dessa judar och Jesus verkar vara Jesu anspråk på att vara Gud. I Joh 10: 31-33 frågar Jesus ’judarna’ om de stenar honom för de mirakel han har utfört som de svarar: ”vi stenar dig inte för något av dessa… utan för hädelse, för att du, bara en man, hävdar att du är Gud.”Ytterligare bevis på fientligheten mellan judarna och Jesus kan ses i Joh 6:53″, sade Jesus till dem, ” jag säger er sanningen, om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er.”Här verkar det som om Jesus är” avsiktligt antagonistisk ”mot” judisk tradition och judisk känslighet ” (White, 1998: n.p.). Jesus vågar tala om att dricka blod – en tanke som skulle ha varit motbjudande för ’judarna’ mot bakgrund av de dietregler som fastställts i lagen. Enligt White (1998: n. p.), ”Johannes evangelium är vittne till en kristendom som rör sig längre bort från den judiska traditionen.”

det finns emellertid inte bara tvist mellan Johannine-samhället och andra Jesus-samhällen och mellan Jesu anhängare och ”judarna” inom Johannine-samhället. De avskedsdiskurser som Jesus ger i Joh 15: 18-25 tyder på att Johannine-samhället också kände sig förföljd av världen i allmänhet (Stanton, 1989). Jesus uppmuntrar samhället att ” om världen hatar dig, Kom ihåg att den hatade mig först.”Vissa forskare föreslår att denna misstro mot världen kan vara en produkt av gnostiska influenser. Forskare noterar att Jesus inte verkar lida i Johannes evangelium eftersom det inte finns någon ”agony scene” på Getsemane, Jesus är lugn och verkar vara mer av en ”kung av ära” än en ”sorgens man” (Stanton, 1989:107). Även i de andra evangelierna är hjärtat av Jesu budskap proklamationen av Guds rike, i Johannes evangelium är ordet’ rike ’bara med i Joh 3:3,5 och 18:36,38. Däremot nämns ofta ord som ofta förknippas med Gnosticism som ’liv’, ’ljus’, ’världen’, ’judarna’, ’vittnet’ och ’kärlek’ (Stanton, 1998). Men andra forskare är skeptiska till det gnostiska argumentet eftersom det saknas en gnostisk uppfattning om frälsning i texten. Oavsett om Johannes evangelium påverkas av Gnosticism eller inte, är det uppenbart att Johannine-samhället kände sig intensivt isolerat från och förföljt av andra samhällen och världen.

Sammanfattningsvis

”var och en av evangelieförfattarna har vissa farhågor som han måste ta itu med, vissa frågor han måste svara på och vissa kriser som han måste förhandla om” (Callaham, 1998: n.p.). Denna uppsats syftar till att uppskatta det unika i Johannesevangeliet genom att utforska några av de ’egenheter’ av evangeliet när de ses i kontrast till de synoptiska evangelierna. Specifikt diskuterade denna uppsats det unika sättet på vilket Johannes evangelium fastställer Jesu gudomlighet uttryckligen från början och genom hela texten, använder en mycket tolkande skrivstil och troligen har skrivits för inåtfokuserad gemenskap av troende. Vid undersökningen av dessa tre unika egenskaper hos Johannesevangeliet syftade denna uppsats till att uppskatta att varje källa om Jesus presenterar ett unikt perspektiv. Om varje källa till Jesus är ett ’porträtt’ och vi försöker veta vem Jesus var och vem Jesus är, är Johannesevangeliet bara ett målat glasfönster bland många.

Callaham, A. D. (1998). Johannes evangelium och attityder till Jerusalem. Hämtad 5 juni 2010, från http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/religion/story/john.html

Fredriksen, P. (1998). Jesus i Johannes. Hämtad 5 juni 2010, från http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/religion/story/john.html

Koester, H. (1998). Johannesevangeliet står isär. Hämtad 5 juni 2010, från http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/religion/story/john.html

behov, S. W. (2007). Evangelierna idag: utmanande avläsningar av John, Mark, Luke och Matthew, Langham: Cowley Publications.

Nickle, K. F. (2001). De synoptiska evangelierna: en introduktion, London: Westminster John Knox Press.

Stanton, G. N. (1989). Evangelierna och Jesus, New York: Oxford University Press.

Vit, M. L. (1998). Det andliga evangeliet. Hämtad 5 juni 2010 från http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/religion/story/john.html