• Articles
• admin

New Delhi: ”jag har hatat muslimer större delen av mitt liv och idag kallar jag mig stolt en”, säger Siddharth, som antog namnet Shadab när han konverterade till Islam 2012.

i en tid då många BJP-styrda statliga regeringar har gått eller planerar att passera så kallade anti-religiösa omvandlingslagar, har hans resa från hinduismen till Islam gett honom en speciell inblick i ökningen av anti-muslimska känslor.

han var en hängiven Hindu som bad i templet varje tisdag och lördag. Han skulle erbjuda obeisance till allt som religionen mandat, och påminner om att ta godis till templet för att erbjuda gudarna. Från till Kshatriya kast, han säger att alla festivaler och traditioner firades i fullständig anslutning till de hinduiska seder som föreskrivs av präster för deras kast.

vid 19 började Shadab ifrågasätta ritualistiska metoder. Han säger, ”När jag frågade mina föräldrar om betydelsen och logiken bakom lighting diyas, citerade de sina äldste som anhängare av tradition, men de gav mig aldrig en logisk förklaring.”Född till Hinduiska föräldrar som hade lärt honom veckodagen i enlighet med vilken dag som tillhörde vilken Gud, fann han sig ifrågasätta sin tro.

när han frågades vad som lockade honom till Islam sa han att jämlikhet inspirerar honom. ”I Islam, vare sig det är en tiggare eller en bankir, står alla i samma rader för namaz, alla är lika i Islams ögon. Du behöver inte vara rik eller född i en viss social kategori för att vara nära Allah,” säger Shadab. Islam förespråkar jämlikhet mellan alla människor och kräver lika respekt för alla oavsett färg, ras, ekonomisk status, social status, säger han.

resan till Islam

hans resa började när han bestämde sig för att läsa Koranen, vilket stärkte hans kallelse mot Islam. Han förklarar, ” det sägs att när du går mot Allah, springer han mot dig. Jag kröp bara men Allah taa ’ lah öppnade vägar för mig att inte bara upptäcka utan förstå Islams kärnprinciper.”

när Shadabs kärlek till Islam ökade ökade hans problem hemma. Han skulle i hemlighet erbjuda namaz. Detsamma gällde för fasta under Ramzan. Medan allt detta drev honom närmare Allah, skulle han vara långt ifrån sin familj, även om han bodde i samma hus som dem.

när hans familj började märka förändringar i hans beteendemönster, höll de noga på honom. Familjen skulle ibland plundra sitt rum för att leta efter något ’islamisk’. En dag var Raiden produktiv: i Shadabs väska hittade de tasbeeh (bönpärlor), en skalle och en bönbok.

även medlemmar i samhället han bodde i började hålla koll på dem. Vissa medlemmar konfronterade Shadabs familj och sa att de hade sett honom komma in i den lokala mosken vid flera tillfällen. I 2016, när konflikter förvärrades, förnekade familjen Shadab. Han var 23.

efter detta var han arbetslös, ofödd och sov på vägar, parkbänkar och på trappan till stängda butiker. ”För min familj och de andra som ingrep, mer än jag lämnade hinduismen, var problemet min acceptans av Islam”, säger Shadab. Hans egen familj som alienerade honom avskräckte inte Shadabs uppmaning till Islam. Shadab konverterade till Islam i en lokal mosque strax efter.

livet efter Islam

efter att ha blivit ousted från sitt hem var han skyddad av en muslimsk vän som han nu anser vara familj. Senare, när Shadab fick ett jobb, insåg han att inte bara företagsvärlden är smart när det gäller arbetskultur utan också islamofobisk.

när antimuslimska känslor började stiga och frekventa fall av lynchning rapporterades, kände Shadab sig djupt sårbar för att utöva sin rätt till religion.

andas in dualitet, Siddharth och Shadab var tvungna att byta personligheter. På kontoret, Siddharth skulle leta efter lugna platser att erbjuda namaz och i mosken, Shadab lyssnade uppmärksamt på predikningar som limmade honom mer till Islam för varje dag som gick. När han gick på vägen, Shadab skulle ofta hitta sin hand sträcker sig till fickan för att plocka ut sin skalle under azaan tid, men Siddharth skulle stoppa honom.

när Shadabs muslimska vänner fick veta att han hade konverterat till Islam, beskrev många av dem hans beslut som att ’gräva sin egen grav’.

denna artikulation slog honom hårt när han insåg varför Akhlaq, Junaid, Tabrez och Pehlu lynchades. Han säger, ” ingen kommer att förstå verkligheten hos indiska muslimer, tills den träffar hem. Många hinduer skrattar åt parollen ’Musalmaan khatray mein hai’ och hävdar att muslimer är helt säkra. Detta är osant. Muslimer lever som andra klassens medborgare. Jag har känt skillnaden, jag har sett den med egna ögon.”

han deltog aktivt i anti-Citizenship Amendment Act (CAA)-National Register of Citizens (NRC) protester. ”Kaagaz nahi dikhaaengay var inte bara en slogan för mig. Det representerade faran för att mitt samhälle skulle uteslutas som helhet”, säger han.

när han var Hindu känner Shadab att han hade förbisett verkligheten som de flesta indiska muslimer står inför. Han säger att anti-CAA/NRC-protesterna Förenade de muslimer som är stolta indianer och står emot den kommunala nationalism som den nuvarande regimen kanaliserar. Han säger, ”i morgon, på grund av mina konverteringsdokument, vem vet vilket lagligt kryphål den härskande regimen kommer att åberopa för att återkalla mitt medborgarskap?”

efter åtta års utövande av Islam slog spöket av riktat våld hem under Delhi-upploppen. ”Som Muslim blev jag förvånad över det hat som människor visade mot samhället”, säger han. Han säger att attackerna var väl planerade och systematiskt genomförda. Under sitt engagemang i hjälparbete anser han att attacker mot rika muslimer symboliserade en slags vendetta som upprorsmakarna hade, som om muslimer inte kan existera som en välbärgad klass.

Shadab säger att konvertera så Islam görs för att se ut som en kardinal synd. Han säger att även om det tog honom en enorm kamp för att börja sitt liv tillbaka från början, han kan inte föreställa sig att kunna göra det hade han varit en kvinna. Han anser att de så kallade ’love jihad’ lagar beröva kvinnor deras autonomi, och deras rätt till religion.

medan BJP har förstärkt Sangh parivars konspirationsteori om att hinduiska kvinnor ’tvingas’ att konvertera till Islam, ställer en 28-årig hinduisk man som frivilligt har konverterat till Islam olika frågor till den anti-Islam och anti-muslimsk ideologi som det styrande partiet sprider. Shadab säger att även om det är ens lagliga rätt och personliga val att bestämma vilken religion man ska utöva eller predika, lämnar det politiskt motiverade kommunala klimatet muslimer inget annat val än att dölja sin identitet.

Shadab behåller tron på konstitutionen och tror på Artikel 25, som garanterar samvetsfrihet, friheten att bekänna, utöva och sprida religion till alla medborgare.