• Articles
• admin

efter att ha startat det nya året genom att välkomna Barbet och Dogo Argentino—en fransk vattenhund respektive Sydamerikansk storviltjägare-erkänner American Kennel Club nu 195 hundraser.

det är ett kvantesprång från de nio chartersporthundarna-pekaren; Chesapeake Bay Retriever; Clumber, Cocker, Sussex och Irish Water Spaniels; och engelska, Gordon och irländska Setters—antogs först i registret 1878. Men det representerar bara lite mer än hälften av de 350 eller så raser som erkänns av andra register runt om i världen. För att komplicera saker ytterligare finns det dussintals, om inte hundratals, andra identifierbara raser som inte formellt har erkänts av någon av världens internationella hundorganisationer, allt från den nästan utdöda Rampur Hound of India till den bambu-tailed Chongqing Dog of China.

varför en sådan avvikelse? Svaret visar sig ha mer att göra med människor än med hundar.

en ras som är officiellt erkänd av American Kennel Club kan konkurrera fullt ut och på högsta nivåer i AKC-sanktionerade hundshower, och den har en utsedd national ”parent club” som är den enda förvaltaren av sin standard—den officiella rasbeskrivningen som används som en ritning av både uppfödare och domare. Som ett resultat räcker det inte för en ras att helt enkelt existera för att bli erkänd: det måste finnas mer än en handfull av dem i USA. Så, till exempel, medan Galgo Espa Bisexol har jagat hare på landsbygden i sitt hemland Spanien i årtusenden, finns det inte tillräckligt i USA för att ens bilda en nationell klubb. (Och geografi har inget att göra med Popularitet: AKC erkände en annan spansk ras, den spanska vattenhunden, 2015.)

det första steget mot AKC-erkännande

AKC erkände att sällsynta raser skulle dra nytta av en löpande start vid den komplicerade erkännandeprocessen, skapade AKC 1995 Foundation Stock Service, eller FSS, som gör det möjligt för blivande AKC-raser att upprätthålla en stambok och delta i AKC-följeslagare som agility, lydnad, rally och spårning. För närvarande finns det 81 raser i FSS, från den critter-treeing amerikanska Leopardhunden till den slädedragande Yakutian Laika.

som det första steget mot AKC-erkännande är FSS också det enklaste: en rasklubb behöver inte existera, eller det kan finnas flera, och en begäran om att komma in i FSS kan till och med göras av en individ. Som sagt måste rasen i fråga erkännas av ett legitimt utländskt eller inhemskt register. Om inte (och om rasen utvecklades i USA) måste den ha en dokumenterad historia—inklusive stamtavlor—som går tillbaka minst 40 år.

för att skydda raser som redan är AKC erkända, accepterar FSS inte några hundar som är resultatet av att korsa två AKC-registrerbara raser. FSS är inte heller öppet för raser som är en variation av en redan etablerad ras, såsom den vita tyska herdehunden, som har erkänts som Berger Blanc Suisse av FCI. (Ett undantag från regeln är miniatyr American Shepherd, erkänd 2015 eftersom Australian Shepherd Club of America stödde bildandet av en ny ras baserat på dess underdimensionerade hundar.)

det sista steget före AKC-igenkänning

när en ras har fått lite ånga är nästa och sista steg före AKC—igenkänning den Diverse klassen, som för närvarande innehåller 11 raser. Inte överraskande blir kriterierna i detta skede mer krävande: För att flytta till diverse måste en ras ha minst 150 hundar med tre generationens stamtavlor i sin stambok, en livskraftig rasstandard och en klubb som kommer att representera rasen som sin ”föräldraklubb” i USA.

”vi har lärt oss av erfarenhet, och programmet fortsätter att utvecklas baserat på det”, säger AKC: s vice president för sporttjänst Mari-Beth O ’ Neill, som övervakar utvecklingen av raser genom FSS och diverse. Konflikter mellan rivaliserande klubbar är en anledning till att raser som begär Diverse status måste ha en funktionell föräldraklubb som är godkänd av AKC: s styrelse, samt dokumentation om att dess medlemmar har röstat för flytten. ”Vi tillhandahåller en väg som både kommer att utbilda klubbar och deras medlemmar om hur de ska interagera med AKC, och sedan kunna stå på egen hand och hålla AKC-evenemang i framtiden”, förklarar O ’ Neill.

Standardutmaningar

att utforma en fungerande standard är en annan utmaning, särskilt när en ras FCI-standard måste anpassas för att passa AKC: s riktlinjer. Vissa raser har långa skriftliga standarder med komplexa eller arkaiska språk och invecklade mätningar. Diskvalifikationer kan också vara en särskilt klibbig wicket: I AKC-standarder är diskvalifikationer alltid konkreta och mätbara—till exempel saknar eller överstiger vissa höjder eller vikter eller närvaron av en otillåten färg. Om dokumenteras av tre separata domare, en AKC diskvalificering slutar effektivt en hunds förmåga att visas. Däremot har FCI-standarder vanligtvis ett större antal diskvalifikationer, som ibland är subjektiva, och deras inverkan på en hunds karriär är inte lika svår.

hundkulturen i rasens ursprungsland kan vara ett annat hinder. Vissa europeiska raser—i synnerhet tyska härledda-kräver rasvakter att godkänna en parning och sedan efter valpning för att identifiera de valpar som potentiellt kan uppfödas. I andra raser måste hundar förvärva jakttitlar eller klara temperamenttest innan de rensas för avel eller visning.

”ofta amerikaner som vill att deras ras ska gå framåt här vill ha ursprungslandets välsignelse”, säger O ’ Neill. ”Men i USA är vår förutsättning valfrihet”, vilket gör det problematiskt att förutse ett mästerskap på något annat än showringen. Istället, klubbar uppmuntras att införliva avelsbegränsningar eller titelkrav i sina etiska koder, vilket hindrar AKC från att behöva polisera dem.

hur lång tid tar det?

hur länge en ras stannar i diverse kan variera vilt. Den peruanska Inca Orchid—en diminutiv, Hårlös Sydamerikansk Sighthound-har varit där i ett decennium, med lite tecken på att vara redo för erkännande när som helst snart. Däremot Biewer Terrier—uttalad ”beaver”, en particolor leksak som en gång kallades ”den tyska Yorkshire Terrier” – har mer än 1000 hundar i sin stambok, vilket gör det möjligt för sin moderklubb att ansöka om fullt AKC-erkännande efter bara sex månader i diverse. Andra krav för att lämna Diverse bakom är att ha ett rimligt antal klubbmedlemmar i god status samt tio hundar som ägs av medlemmar med certifikat för Merittitlar, som tjänas genom att visas i den Diverse klassen som erbjuds på AKC-utställningar.

Embracing Change

som med alla paradigmskift, omfattar inte alla AKC-erkännande. Många sällsynta raser har odlat en lågmäld ras kultur som frossar i en ”bäst bevarade hemlighet” känslighet; erkännande höjer alltid en ras offentliga image och graden av konkurrens, och ger en ibland ovälkommen tillströmning av nya ägare och uppfödare. Eftersom de flesta sällsynta raser är överväldigande ägare hanteras, effekterna av professionella hanterare—särskilt när det gäller over-the-top grooming i belagda raser som kräver en naturlig eller rustik presentation—är en ofta uttryckt oro.

vissa förändringar är dock mycket till det bättre. Eftersom AKC-domare inte tolererar dåligt socialiserade, instabila eller aggressiva hundar, resulterar erkännande alltid i förbättrade temperament över hela linjen. Vissa naturligt reticenta raser, som Azawakh, som erkändes 2019, kräver att domare ändrar sina tentor för att vara mindre påträngande och mer respektfulla för rasens ignorering för främlingar. Andra, såsom Fila Brasileiro—en blodhund-frammana mastiff utvecklats i 18th century Brasilien för sin hårda vakt-hund temperament – är så oförenliga med AKC sport och evenemang som de sannolikt aldrig kommer att söka, mycket mindre uppnå, erkännande.

O ’ Neill konstaterar att nyligen erkända raser är en naturlig ledning för att föra nya ansikten in i hundens sport, och ”vi uppmuntrar nya människor att gå med i en allrasklubb om de inte redan är inblandade.”Där kommer de att träffa erfarna och uppmuntrande mentorer som hjälper dem att lära sig AKC—repen-om det vill säga människorna i deras rasgemenskap är villiga att sitta, stanna och leka snyggt med varandra.